Up north

Efter påtryckningar från vårt eget "bokstavsbarn" (ja ibland undrar man faktiskt) Wickan så tänkte jag göra en liten comeback här på tigrarpahjul. Wickan har suttit och läst igenom alla inlägg från bloggens start och tyckte tydligen att jag skrev underhållande. Om jag kommer upp i gammal god standard vet jag dock inte, det var ju trots allt ett tag sedan sist.

Vi är nu framme på Scandic syd i Umeå. Enligt IKSU-Vickan är detta staden där "Polen alltid lyser". Vad hon menade med det förstod jag inte riktigt. För att vi ska känna oss extra välkomna hade de tydligen lämnat Lillis (Malin Eriksson) hemma. Det kallar jag omtänksamt! Hoppas på att se denna glada tjej på läktaren imorgon och att hon klarar av att vara nära en innebandyplan utan att ramla. ;-)

Resan har gått bra utan större missöden för vår del. En liten tripp förbi Ockelbo pga diverse snöoväder och något som kunde ha slutat i både ben-, röv- och ryggbrott för VÅR Wickan då hon åkte kana ner förr busstrappan innan hon landade i snön utanför bussen. Bambi och Alex fick anstränga sig ordentligt för att inte börja asgarva men när Wickan väl reste sig upp med ett leende så bast det totalt för dem. Ett par timmar senare visade Wickan stolt upp sin blåa bakdel och bula på smalbenet. Om Wickan försöker göra om Anjas bragd och halvskadad har tänkt ösa in mål på morgondagens match så lovar jag att skriva här imorgon igen.

Sist men inte minst måste jag även ge vår chaufför Mats en stjärna i himlen för att han kör så lugnt och säkert. Vi såg många otäcka spår efter olyckor på vägen upp...

Sov gott
#83