lördag 25 oktober 2008

Det närmar sig...

...seriefinal. Visserligen en tidig sådan men ändå en seriefinal. Egentligen är det ju inte så noga hur det går idag, vi vet ju alla att det är i mars som det verkligen gäller.

Men ändå. Det går inte att komma ifrån.

Att vinna mot Iksu är en av mina favoritsysselsättningar.

Säkert har det något att göra med den bittra finalförlusten (3-2 SD) som vi i mitt gamla lag Pixbo upplevde 2005. Ja jag vet det var typ 100 år sedan och Iksu verkar ha spelat 100 finaler i diverse olika stora sammanhang efter det (och vunnit de flesta) men det hjälps inte.

Jag är fortfarande bitter. Eller kanske mest arg. Man skulle nog kunna jämföra mina känslor för Iksu med det alla Tigrar känner för Balrogarna. Så förstår ni vad jag menar.

Efter finalförlusten mot Iksu 2005 dröjde det ända två år inna vi förlorade en match mot Iksu igen och varje gång har vi vunnit på bättre fysik. Ja ni hörde rätt, för även om Iksu-tjejerna är vältränade och löpstarka så är de också seriens kanske gnälligaste lag.

Tyckte vi i Pixbo i alla fall.

I Rönnby finns en helt annan känsla inför mötena mot Iksu. En ömsesidig respekt kanske och en tyst överrenskommelse om att "när vi möter varandra så spelar vi snyggt och sen hyllar vi varandra efteråt för det trevliga spelet".

Och oftast vinner Iksu.

Kanske kan man bara ha ett "hat"-lag och i så fall verkar ju Balrog vara ohotade etta för Tigrarna.

Själv har jag funderat mycket på över hur man ändrar inställningen från "nu skall vi spela mysmatch" till "nu skall vi krossa dom" om man nu inte känner så?

För alltihop bygger ju på att man har börjat reta sig på något eller någon och det är det ju ingen i Rönnby som gör med någon i Iksu. Inte ens gamla Curt verkar ha retat upp dom. Vi i Pixbo behövde ju bara se Curt i arenan så höjdes adrenalinet till en nästan ohållbar nivå. Vi hade till och med en tävling. Den som träffar insidan låret på Curt när han står med ena benet uppe på sargen (som han alltid gör) vinner en glass.

Så hur skall vi i Rönnby slå dem då?

Jo med hjärnan som Köcke förklarat innan han ritade pilar över hela tavlan tills han lyckades förvirra även oss i tant-linan.

Det är fortfarande i slutspelet det gäller men visst vore det fint med seger ändå. Det är ju ändå Iksu och med eller utan Curt, de står fortfarande högst på min lista.

/Anna #4

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fy.... vad ni är bra. GRATTIS och sov så gott inför morgondagen.
Hälsningar fam. Andgrim

Anonym sa...

Ni var typ GRYMMA Anna, vad äter ni i V-ås? *ler* Kul att säga hej i all hast, ha det gott. Vinn inte mot Ö-vik, har spelat med hjärtat på den matchen. Vann ikväll tack vare er, hoppas på hjälp även imorgon./Ingrid i Umeå

Anonym sa...

En mycket stolt och imponerad Tigerfarsa tackar för underhållningen som bjöds i helgen.Köcke är inte helt nöjd än utan det finns mycket kvar att göra säger han.Bäva månde motståndarna om ni tänker bli ännu bättre.Man skulle ha varit med i Umeå den saken är glasklar.Njut av stunden,det är också en konst.Två veckor till nästa match.Vet inte om jag kan vänta så länge.Kanske måste komma ner på en träning och se er spela skjortan av grabbarna.Vi ses och hörs. Pappascheery!

Anonym sa...

Nu börjar jag fatta hur det här går till.Det tar bara en djävla tid för texten att förflytta sig ca.40 mil. Samma Pappascheery.